Jag har bara just precis börjat den blurriga resan från projektkonserten tillbaka till verkligheten. Att få ihop hela grejen var döden i ett nötskal. De senaste åtta dagarna har vi spenderat cirka 13 timmar per dag i aulan. Trötta, fula, trötta och fula.
Och ändå var det typ det bästa som hänt nånsin! 24 människor instängda i ett rum för att skapa stordåd under en månads tid - det kan inte bli annat än fruktansvärt och underbart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar