Jag och Albin tränade idag, och han sträckte båda benen.

Sen bakade vi pepparkakor. Om man blir snäll av pepparkakor kan jag inte go i god för. Men glad och illamående blir man med stor sannolikhet.

Toto har släppt ett nytt album btw.

Igår pratade jag med Albin tills jag somnade. Han somnade också, så ingen la på och min telefon (med min väckarklocka) fick slut batteri och dog. Klockan 09.10 flög jag som en daggmask (inte alltför fort alltså) ur sängen, rejsade till skolan och lyckades få en halv minuts närvaro på första lektionen.

Efter skolan måndagsfikade jag med tanterna. Typ det bästa man kan göra en måndag. Man blir så glad. Man får så ont i kinderna. Lite ont i hjärtat också, när man tänker på hur vi alla skaffar oss nya liv till hösten.

På tal om ont i hjärtat fick jag min sista pianoläxa någonsin idag. På tal om pianoläxa måste jag gå nu. Höres.

"Något som är nice är att nu... kan man börja ta tag i resten av livet." - A

Jag har bara just precis börjat den blurriga resan från projektkonserten tillbaka till verkligheten. Att få ihop hela grejen var döden i ett nötskal. De senaste åtta dagarna har vi spenderat cirka 13 timmar per dag i aulan. Trötta, fula, trötta och fula.

Och ändå var det typ det bästa som hänt nånsin! 24 människor instängda i ett rum för  att skapa stordåd under en månads tid - det kan inte bli annat än fruktansvärt och underbart.

 

 

Efter onsdag går jag i ide.

Vi sliter på med projektkonserten. Igår blev vi kvar i aulan till 21.30, hängandes och slängandes i rangliga stegar för att försöka lappa ihop scenen på nå vänster. Och nu sitter vi här igen, redo för dagens andra genomdrag.

Det må vara ljuvligt med allt projektkonsertande, men det tar på orken och ens goda karaktär. Imorse skällde jag ut Albin för att mamma och pappa inte köpt mjölk. Ett klassiskt stressymptom.

Vi bor i aulan och lever på Glocken

And that's all we ever do.

Sportlov

Tjabbare! Det blev sportlov i fredags, så vi packade ihop hela familjen + Albin och åkte till mormor och morfar över helgen. 

Ingen annan i familjen gillar utförsåkning så jag och min kära fick två romantiska dagar för oss själva i backen. Åtminstone hade det potential att bli romantiskt tills han ville testa (på riktigt, han "VILLE TESTA"!!!!) köra rakt över mig. Det testet kostade honom nästan hans framtida frus liv, samt alla hans innestående pojkvänspoäng. 

"Avgång 20:15"

Ni har väl inte missat vår projektkonsert är på G? Den 25 mars kl. 19 bör ni alltså sitta bänkade i aulan på Anderstorp. Allt är så hemligt just nu, så jag kan inte direkt skriva nåt. Men det kan jag lova, att de här sex människorna kommer vinna era hjärtan big time.

Gods and kings

Jag, Oskar och Albin gick på bio och såg Exodus idag. Det bjöds bland annat på krokodiler som käkar upp folk och en fäktande hunk-Mose. Kunde vart värre, men framför allt mycket bättre.

"Man ska vara ju glad i alla fall, att man inte blev kidnappad också."

Jag och Madde skulle åka snowboard i Storklinta idag, men det var lättare sagt än gjort. Vi missade målet med sju mil, fick nästan soppatorsk, nödtankade i Glommersträsk, slirade i dödskurvan, fastnade i snödrivan och blev uppfiskade av en gubbe som tydligen jobbar med att dra upp folk ur just denna snödriva. Väl framme var vi så slut att vi började med lunchrast. 

Det är såna här dagar man minns efter att man glömt allt man lärt sig i skolan.

The cool kids

Jag firade nyår i Kåge med Albin, Fredrik, Anna och Oskar. Det var mysigt. De är mysiga. Troligen de mysigaste som finns.

Annars då? 2014 var wild and crazy så't säga. En kunde bli tokig för mindre. Men här är jag, levande och vid mina sinnens fulla bruk, och med den finaste mannen och de goaste vännerna någon kunde önska sig. Summa summarum: Det finns djup i Herrens godhet och jag är så tacksam för året som varit och för det som kommer!