Första advent

Idag steg jag upp halv sju för att hinna med en buss som inte går på söndagar. I sådana kritiska stunder är det bara att torka tårarna och försöka se livets ljusglimtar (spritsade pepparkakor tillexempel). Några timmar senare sjöng jag i alla fall i adventskör på Pingstkyrkans adventsgudstjänst, och även om jag var så trött att jag på riktigt undrade om jag drömde en gång, så var det hemskanes mysigt.

I brist på annat får ni se en bild på en av brudklänningarna jag inte köpte. 

Även utan all nostalgi hade det varit perfekt. .

I förrgår såg vi (jag och alla föräldrar, systrar, fästmän och svågrar jag har) den nya uppsättningen av Kristina från Duvemåla i Göteborg.

Jag vet inte vad jag ska säga. Vi grät som bara den. Jag, som är född med känslig gråtnerv, var tvungen att simma genom floden av mina egna tårar för att ta mig ut från stället.