Även utan all nostalgi hade det varit perfekt. .

I förrgår såg vi (jag och alla föräldrar, systrar, fästmän och svågrar jag har) den nya uppsättningen av Kristina från Duvemåla i Göteborg.

Jag vet inte vad jag ska säga. Vi grät som bara den. Jag, som är född med känslig gråtnerv, var tvungen att simma genom floden av mina egna tårar för att ta mig ut från stället.