Fredag den andre

Tjabbarä! Min plan för natten är att sälja mackor till berusade människor. Man kan väl säga att en är halvtaggad på't, men sedan jag läste titeln på en av Miriams kursböcker: "Företaget i ekonomisk kris" och insåg att det företaget är jag, har jag varit lite mer inspirerad i mitt mackmakeri. 

Nedan ser ni några släktingar som kom på besök igår. Bland annat faster Therese som shakar loss till Lovisas nya tv-spel.

Jag och Albin tränade idag, och han sträckte båda benen.

Sen bakade vi pepparkakor. Om man blir snäll av pepparkakor kan jag inte go i god för. Men glad och illamående blir man med stor sannolikhet.

Toto har släppt ett nytt album btw.

Igår pratade jag med Albin tills jag somnade. Han somnade också, så ingen la på och min telefon (med min väckarklocka) fick slut batteri och dog. Klockan 09.10 flög jag som en daggmask (inte alltför fort alltså) ur sängen, rejsade till skolan och lyckades få en halv minuts närvaro på första lektionen.

Efter skolan måndagsfikade jag med tanterna. Typ det bästa man kan göra en måndag. Man blir så glad. Man får så ont i kinderna. Lite ont i hjärtat också, när man tänker på hur vi alla skaffar oss nya liv till hösten.

På tal om ont i hjärtat fick jag min sista pianoläxa någonsin idag. På tal om pianoläxa måste jag gå nu. Höres.

"Något som är nice är att nu... kan man börja ta tag i resten av livet." - A

Jag har bara just precis börjat den blurriga resan från projektkonserten tillbaka till verkligheten. Att få ihop hela grejen var döden i ett nötskal. De senaste åtta dagarna har vi spenderat cirka 13 timmar per dag i aulan. Trötta, fula, trötta och fula.

Och ändå var det typ det bästa som hänt nånsin! 24 människor instängda i ett rum för  att skapa stordåd under en månads tid - det kan inte bli annat än fruktansvärt och underbart.

 

 

Efter onsdag går jag i ide.

Vi sliter på med projektkonserten. Igår blev vi kvar i aulan till 21.30, hängandes och slängandes i rangliga stegar för att försöka lappa ihop scenen på nå vänster. Och nu sitter vi här igen, redo för dagens andra genomdrag.

Det må vara ljuvligt med allt projektkonsertande, men det tar på orken och ens goda karaktär. Imorse skällde jag ut Albin för att mamma och pappa inte köpt mjölk. Ett klassiskt stressymptom.

Vi bor i aulan och lever på Glocken

And that's all we ever do.

Sportlov

Tjabbare! Det blev sportlov i fredags, så vi packade ihop hela familjen + Albin och åkte till mormor och morfar över helgen. 

Ingen annan i familjen gillar utförsåkning så jag och min kära fick två romantiska dagar för oss själva i backen. Åtminstone hade det potential att bli romantiskt tills han ville testa (på riktigt, han "VILLE TESTA"!!!!) köra rakt över mig. Det testet kostade honom nästan hans framtida frus liv, samt alla hans innestående pojkvänspoäng.