Vänner är som lakritsbalkar.

De två damerna nedan har lyst upp planeten med sin skönhet, gudstro, humor, intelligens, vänlighet och sina smittsamma skratt i nästan 18 år nu.

Grattis igen TokLisor! Jag är hedrad att få dela en del av min levnadsvandring med personer som er!

Turné-veckan är över och vi går på lov.

Under de senaste fem dagarna har jag spenderat noll minuter i klassrummet och billioner minuter åt att bära ljudutrustning, spela piano och åka minibuss. I kropp och min själ är totalt sargade due to tunga högtalare och starka adrenalinkickar.

Nu är det lov. Jag har firat med att bli bjuden på resturang av Albin. Jag åt tillräckligt mycket för att kunna sova utan avbrott veckan som kommer. Det ser jag framemot. 

Rapport från andra sidan notpappershögen

Att öva in låtar är i början som att sprinta. Det går snabbt och är kul. Du vilar lite, återhämtar dig och springer igen. Men sen kommer någon fruktansvärd person och säger åt dig att sprinta dubbelt så långt, trippelt så många gånger och dubbelt så fort.

Till slut är det som att försöka tanka en bensinbil med diesel. Du får inte ens in pipen i bilen, utan står bara där, i ett regn av bortkastat bränsle, medan en olycklig röst inom dig viskar "varför har jag ens en bil..."

I övermorgon åker vi i alla fall ut på vår dumma turné. Det har varit ett elände, men jag tror faktiskt att det kommer bli riktigt party!

9/10-14

Om en och en halv vecka ska vi ut på turné. Våra lärare vill lära oss vad stress är (i "utbildningssyfte"), så vi har inte fått noterna förrän i veckan. Seriöst. Vi är elever. Vi har genomgått musiktvåan med er. Vi vet vad stress är, you monsters.

Förövrig håller skolan på att byggas om och detta raserar min värld som jag känner den. Jag kommer försent till 80% av mina lektioner pga. försvunna klassrum.