High school problem.

Jag lämnade just in årets sista uppgift. En en och en halv timme från jullov. Frågan är vad jag ska leva för nu.

Jag har exakt tolv timmar på mig att få ett läxfritt jullov.

Ikväll lirade vi på vår sista julkonsert nånsin under vår gymnasietid. För en vecka sedan hade vi vår sista luciakonsert och snart ska vi ha vår sista temakonsert. Det är kul att gå trean, för man kan sätta ordet "sista" framför inprincip allt man gör, och plötsligt blir allt så vemodigt och känslosamt och alla vill gråta och kramas. 

Nedan ser ni ett porträtt av Es3A (föredetta Es2A) som Elias målade förra året. 

Människor. Som de ser ut från andra sidan internet.

 

Varje klass behöver några husfruar.

Pontus, Alfred och Elias pyntade musikar-territoriet idag. Det är sådana fina gärningar som sprider ljus i vintermörkret och leenden i barnens ansikten. Oh these guys <3

"Hellre smart än aldrig, som vi brukar säga."

Kvällen slutade lyckligt trots allt. Efter några desperata nödrop och lite röksignaler kom Fredrik och Anna och räddade mig. 

Vi kidnappade datorbyggarna och åkte till Fredde, där vi bakade något som i den bästa av världar kunde ha liknat ett pepparkaksslott. Men, som man brukar säga - ju fler kockar desto mjukare väggar.

Nedan ser ni fyra människors desperata försökk att bygga något otrasigt. Mission failed.

Nackdelar med situationen.

1. Albin har "blivit immun mot inomhuskyla" och har slutat använda element. 
2. Han och Oscar bygger en dator. (Alla som nånsin försökt umgås med två databyggande karlar vet varför detta är en icke-önskvärd situation.)
3. De fråntar mig rätten att sura genom att hela tiden erbjuda mig att vara med. 

Första advent

Idag steg jag upp halv sju för att hinna med en buss som inte går på söndagar. I sådana kritiska stunder är det bara att torka tårarna och försöka se livets ljusglimtar (spritsade pepparkakor tillexempel). Några timmar senare sjöng jag i alla fall i adventskör på Pingstkyrkans adventsgudstjänst, och även om jag var så trött att jag på riktigt undrade om jag drömde en gång, så var det hemskanes mysigt.

I brist på annat får ni se en bild på en av brudklänningarna jag inte köpte. 

Även utan all nostalgi hade det varit perfekt. .

I förrgår såg vi (jag och alla föräldrar, systrar, fästmän och svågrar jag har) den nya uppsättningen av Kristina från Duvemåla i Göteborg.

Jag vet inte vad jag ska säga. Vi grät som bara den. Jag, som är född med känslig gråtnerv, var tvungen att simma genom floden av mina egna tårar för att ta mig ut från stället.

Vänner är som lakritsbalkar.

De två damerna nedan har lyst upp planeten med sin skönhet, gudstro, humor, intelligens, vänlighet och sina smittsamma skratt i nästan 18 år nu.

Grattis igen TokLisor! Jag är hedrad att få dela en del av min levnadsvandring med personer som er!

Turné-veckan är över och vi går på lov.

Under de senaste fem dagarna har jag spenderat noll minuter i klassrummet och billioner minuter åt att bära ljudutrustning, spela piano och åka minibuss. I kropp och min själ är totalt sargade due to tunga högtalare och starka adrenalinkickar.

Nu är det lov. Jag har firat med att bli bjuden på resturang av Albin. Jag åt tillräckligt mycket för att kunna sova utan avbrott veckan som kommer. Det ser jag framemot. 

Rapport från andra sidan notpappershögen

Att öva in låtar är i början som att sprinta. Det går snabbt och är kul. Du vilar lite, återhämtar dig och springer igen. Men sen kommer någon fruktansvärd person och säger åt dig att sprinta dubbelt så långt, trippelt så många gånger och dubbelt så fort.

Till slut är det som att försöka tanka en bensinbil med diesel. Du får inte ens in pipen i bilen, utan står bara där, i ett regn av bortkastat bränsle, medan en olycklig röst inom dig viskar "varför har jag ens en bil..."

I övermorgon åker vi i alla fall ut på vår dumma turné. Det har varit ett elände, men jag tror faktiskt att det kommer bli riktigt party!

9/10-14

Om en och en halv vecka ska vi ut på turné. Våra lärare vill lära oss vad stress är (i "utbildningssyfte"), så vi har inte fått noterna förrän i veckan. Seriöst. Vi är elever. Vi har genomgått musiktvåan med er. Vi vet vad stress är, you monsters.

Förövrig håller skolan på att byggas om och detta raserar min värld som jag känner den. Jag kommer försent till 80% av mina lektioner pga. försvunna klassrum.

Tårta

Igår firade vi Fredde-den-typ-finaste-personen-ever.

Efter som den människan är en så fin människa gick jag och Albin all in och lagade all sorts svår mat som finns, avrundat uppåt Som ni ser blev Fredrik mycket rörd. 

A clock without a C

Efter skolan for jag till min kära fästman. Vi skulle ha en romantisk middag, laga lasagne och inviga min ugnsform och förklädena vi fick i förlovningspresent.

Jag glömde både form och förkläde hemma. Vi glömde köpa lasagneplattor också. Ostsåsen däremot, översvallade till fascinerande proportioner. Det hela resulterade i en suspekt ostklump med köttfärs och makaroner. Sen kom Magnus, och han och Albin tömde avloppet. Vardagsromantik at its finest.

21/09-14

Måla naglarna bör ej hinnas med en bra dag. Hinner man smeta på eländet och sitta med händerna på knäna tills det stelnat ordentligt så har tomheten tagit över livet i alltför hög grad. Idag hade jag hunnit måla naglarna tio gånger ifall jag velat... Vi snackar fet tomhet. Imorgon planerar jag att tillfriskna och återta mitt liv.